Två intressanta, helt orelaterade saker har jag varit med om den senaste veckan. Först besteg jag ett berömt berg i lördags och sedan blev jag nedbruten av en liten kulturkrock i tisdags (det var inte riktigt så farligt).
Vi hade pratat om att åka till det berg som kallas Tai Shan (Shan=berg) under en lång tid. Det är något som många har tipsat oss om. Så i förra veckan bestämde vi oss för att faktiskt göra det. Vi åkte på fredagseftermiddagen till staden Tai'an. Vi åkte buss dit och på busstationen väl där blev vi bemötta av en "taximan" som sa att han kunde ta oss till vårt hostel för 20 RMB vilket vi tyckte var en fair deal då vi inte hade någon aning om hur vill skulle ta oss dit. Det visade sig dock att den så kallade taxin snarare var en trehjuling med en typ vagnlåda bakpå i vilken vi skulle klämma in 5 personer. Trots att det ringde några varningsklockor (mest rörande huruvida vi skulle ta oss igenom resan med livet i behåll) bestämde vi oss för att åka med. Chauffören hade hjälm på sig och vi skrek för att vi trodde att vi skulle välta i kurvorna men vi överlevde i alla fall! Den kvällen gick vi ut och åt riktigt god BBQ mat från en foodtruck och vandrade längs en nattmarknad. Eftersom vi skulle upp tidigt och klättra i berg åkte vi tillbaka till vårt hostel innan 23.
Så dagen för själva bersgbestigandet. Vi startade kl 9 på morgonen och gick från där vi bodde till bergets fot genom ett berömt tempel. Det var en riktigt fin dag vädermässigt. Det tog oss ca en halvtimme att faktiskt komma fram till själva ingången till berget. Väl där lyckades vi få halva priset på biljetterna genom att visa vår skolkort som vi använder i matsalen. Det var sjukt mycket folk och det var sjukt jobbigt. I början var det okej, inte så många trappsteg och inte särskilt brant men ju högre vi kom desto tuffare blev det. Vi gjorde dock många små stopp för vatten, melon och glass så det kändes okej. Vi startade med fem personer men halvvägs upp hade vi förlorat två så det var bara jag, dansken och Will som gick hela vägen upp. Det tog oss 5,5 timmar, 1500 m högt, och en massa trappsteg. Det kändes riktigt bra när vi kom upp i alla fall.
Innan vi kom ner igen var klockan redan närmare sju och vi hade inte ätit ett ordentligt mål än så vi gick till McDonalds innan det var dags att åka vidare till provinsens huvudstad Jinan. I efterhand insåg vi att det var lite väl ambitiöst att ta sig dit samma kväll och att det hade varit bättre att stanna i Tai'an en natt till. Tåget som skulle ta oss till Jinan gick inte förräns vid 22, vilket betydde att vi skulle komma fram närmare halv tolv på kvällen. Så vi fick ett erbjudande att ta en taxi (en riktigt taxi den här gången) hela vägen för 30 RMB per person. Vårt problem var att vi inte hade bokat något hostel eller hotell. Vi hade tittat upp ett hostel men det hade inget telefonnummer och taxichauffören var inte säker på adressen det var en hel del strul med att försöka komma fram dit. Väl där fick vi veta att detta hostel inte existerade längre så vi spenderade närmare en timme men att försöka hitta ett hotell med lediga rum. Vi var alla trötta och irriterade så det var ingen vidare bra kväll. Dagen efter började inte klockrent heller. Vi åkte till en shoppinggalleria för att vi var flera som ville svänga förbi H&M. Det var tänkt att vi skulle möta upp några andra lärare från Weifang för lunch men vi velade en massa fram och tillbaka med hur vi skulle ta oss hem och när då vi inte visste busstider. Tillslut bestämde vi oss i alla fall för att åka till busstationen och boka biljetter och sen möta upp de andra. Problemet var bara att vi hamnade på olika busstationer. Och det tog oss ett bra tag att inse det. Vi det laget kände vi oss ganska klara med Jinan. Men tillslut löste det sig i alla fall och vi åt en riktigt god lunch med de andra lärarna på en liten BBQ gata. Så tillslut blev det i alla fall en ganska bra dag.
I efterhand tycker jag att det var en bra helg även om den innehöll en del tålamodstestande situationer.
Så vidare till min lilla kulturkrock. I tisdags åt jag lunch med en av mina kinesiska kollegor, Sarah. Hon är den som jag pratar mest med och som har bäst engelska. Under lunchen kom några av de utländska lärarna och satt med oss, bland annat dansken. Han lämnade kvar en del mat efter sig och jag tog en del av honom, då jag njöt av rätten vi båda åt, varpå Sarah skrattande säger "You are getting a little fat, shouldn't eat so much" "Me, Jennie and Mary all think you have gotten a little fat, we talked about it last week." Och sen började hon skratta. Jag bröt ihop i gråt över min feta mage och krossade självförtroende. Nej men jag blev lite överraskad över en så rättfram kommentar om mig och de andra verkade också förvånade. Kändes som något vi aldrig skulle säga till någon, om det inte var nära vänner eller familj. Och jag vet att jag skrev att jag förmodligen kommer bli fet efter den här resan, men jag vill inte att ni där hemma i Sverige, som inte sett mig sen fyra månader tillbaka, ska föreställa er en michelinman nu. Jag tror inte att det är någon större skillnad på mig. Och det störde mig lite att hon så öppet pratade om att de diskuterade mig när jag inte var där. Men man ska ju uppleva allt vad Kina har att erbjuda! Hon är en väldigt hjälpsam och glad person så det är bra med det i alla fall.
Nu är det dags för mandarinlektion. Efteråt ska jag äta tills jag spricker. Vi hörs!
Vi hade pratat om att åka till det berg som kallas Tai Shan (Shan=berg) under en lång tid. Det är något som många har tipsat oss om. Så i förra veckan bestämde vi oss för att faktiskt göra det. Vi åkte på fredagseftermiddagen till staden Tai'an. Vi åkte buss dit och på busstationen väl där blev vi bemötta av en "taximan" som sa att han kunde ta oss till vårt hostel för 20 RMB vilket vi tyckte var en fair deal då vi inte hade någon aning om hur vill skulle ta oss dit. Det visade sig dock att den så kallade taxin snarare var en trehjuling med en typ vagnlåda bakpå i vilken vi skulle klämma in 5 personer. Trots att det ringde några varningsklockor (mest rörande huruvida vi skulle ta oss igenom resan med livet i behåll) bestämde vi oss för att åka med. Chauffören hade hjälm på sig och vi skrek för att vi trodde att vi skulle välta i kurvorna men vi överlevde i alla fall! Den kvällen gick vi ut och åt riktigt god BBQ mat från en foodtruck och vandrade längs en nattmarknad. Eftersom vi skulle upp tidigt och klättra i berg åkte vi tillbaka till vårt hostel innan 23.
Så dagen för själva bersgbestigandet. Vi startade kl 9 på morgonen och gick från där vi bodde till bergets fot genom ett berömt tempel. Det var en riktigt fin dag vädermässigt. Det tog oss ca en halvtimme att faktiskt komma fram till själva ingången till berget. Väl där lyckades vi få halva priset på biljetterna genom att visa vår skolkort som vi använder i matsalen. Det var sjukt mycket folk och det var sjukt jobbigt. I början var det okej, inte så många trappsteg och inte särskilt brant men ju högre vi kom desto tuffare blev det. Vi gjorde dock många små stopp för vatten, melon och glass så det kändes okej. Vi startade med fem personer men halvvägs upp hade vi förlorat två så det var bara jag, dansken och Will som gick hela vägen upp. Det tog oss 5,5 timmar, 1500 m högt, och en massa trappsteg. Det kändes riktigt bra när vi kom upp i alla fall.
Innan vi kom ner igen var klockan redan närmare sju och vi hade inte ätit ett ordentligt mål än så vi gick till McDonalds innan det var dags att åka vidare till provinsens huvudstad Jinan. I efterhand insåg vi att det var lite väl ambitiöst att ta sig dit samma kväll och att det hade varit bättre att stanna i Tai'an en natt till. Tåget som skulle ta oss till Jinan gick inte förräns vid 22, vilket betydde att vi skulle komma fram närmare halv tolv på kvällen. Så vi fick ett erbjudande att ta en taxi (en riktigt taxi den här gången) hela vägen för 30 RMB per person. Vårt problem var att vi inte hade bokat något hostel eller hotell. Vi hade tittat upp ett hostel men det hade inget telefonnummer och taxichauffören var inte säker på adressen det var en hel del strul med att försöka komma fram dit. Väl där fick vi veta att detta hostel inte existerade längre så vi spenderade närmare en timme men att försöka hitta ett hotell med lediga rum. Vi var alla trötta och irriterade så det var ingen vidare bra kväll. Dagen efter började inte klockrent heller. Vi åkte till en shoppinggalleria för att vi var flera som ville svänga förbi H&M. Det var tänkt att vi skulle möta upp några andra lärare från Weifang för lunch men vi velade en massa fram och tillbaka med hur vi skulle ta oss hem och när då vi inte visste busstider. Tillslut bestämde vi oss i alla fall för att åka till busstationen och boka biljetter och sen möta upp de andra. Problemet var bara att vi hamnade på olika busstationer. Och det tog oss ett bra tag att inse det. Vi det laget kände vi oss ganska klara med Jinan. Men tillslut löste det sig i alla fall och vi åt en riktigt god lunch med de andra lärarna på en liten BBQ gata. Så tillslut blev det i alla fall en ganska bra dag.
I efterhand tycker jag att det var en bra helg även om den innehöll en del tålamodstestande situationer.
Så vidare till min lilla kulturkrock. I tisdags åt jag lunch med en av mina kinesiska kollegor, Sarah. Hon är den som jag pratar mest med och som har bäst engelska. Under lunchen kom några av de utländska lärarna och satt med oss, bland annat dansken. Han lämnade kvar en del mat efter sig och jag tog en del av honom, då jag njöt av rätten vi båda åt, varpå Sarah skrattande säger "You are getting a little fat, shouldn't eat so much" "Me, Jennie and Mary all think you have gotten a little fat, we talked about it last week." Och sen började hon skratta. Jag bröt ihop i gråt över min feta mage och krossade självförtroende. Nej men jag blev lite överraskad över en så rättfram kommentar om mig och de andra verkade också förvånade. Kändes som något vi aldrig skulle säga till någon, om det inte var nära vänner eller familj. Och jag vet att jag skrev att jag förmodligen kommer bli fet efter den här resan, men jag vill inte att ni där hemma i Sverige, som inte sett mig sen fyra månader tillbaka, ska föreställa er en michelinman nu. Jag tror inte att det är någon större skillnad på mig. Och det störde mig lite att hon så öppet pratade om att de diskuterade mig när jag inte var där. Men man ska ju uppleva allt vad Kina har att erbjuda! Hon är en väldigt hjälpsam och glad person så det är bra med det i alla fall.
Nu är det dags för mandarinlektion. Efteråt ska jag äta tills jag spricker. Vi hörs!