Skriver nu mitt första bloginlägg någonsin, vilket känns allt annat än naturligt. Tiden i gymnasiet har programmerat mig till att vilja undvika personliga pronomen (och tydligen också att använda korrekta termer och låta styltig). Jag som alltid har varit expert på att ordbajsa i texter upplever lite skrivkramp just nu. Vad skriver man i en blogg egentligen?
Jag kan ju börja med att berätta, för den som inte visste det, att idag är dagen jag reser till Kina, därav inläggets titel. Om några timmar är det dags att gå planet som tar mig till Beijing. Herregud. Förstår inte hur fort tiden har gått. Känner den där lilla pirrningen i magen som folk har pratat om. Annars är jag mest sugen på att komma dit, se alla människor, klasskamrater, campus, träffa min rumskamrat. Min största vånda just nu är att jag har insett att den maximala sovtiden vi tillåts på planet är 5 timmar, och det är om jag somnar direkt när jag går på och sover tills de tänder igen kl 8 kinesisk tid. Sannolikheten för att jag kommer vara död (av sömnbrist alltså) de närmaste dagarna är därför ganska stor. Men det är väl smällen man får ta. Jag har förmodligen inte befogenhet att gnälla redan i förväg när jag ska iväg på en sån här resa.
Känns som att det börjar bli dags att runda av det här lite halvstela inlägget. Förhoppningsvis flyter det på bättre när jag har lite mer att skriva om. Eller inte. Oavsett så blir nästa inlägg i Beijing, så vi hörs då. OMG!
Jag kan ju börja med att berätta, för den som inte visste det, att idag är dagen jag reser till Kina, därav inläggets titel. Om några timmar är det dags att gå planet som tar mig till Beijing. Herregud. Förstår inte hur fort tiden har gått. Känner den där lilla pirrningen i magen som folk har pratat om. Annars är jag mest sugen på att komma dit, se alla människor, klasskamrater, campus, träffa min rumskamrat. Min största vånda just nu är att jag har insett att den maximala sovtiden vi tillåts på planet är 5 timmar, och det är om jag somnar direkt när jag går på och sover tills de tänder igen kl 8 kinesisk tid. Sannolikheten för att jag kommer vara död (av sömnbrist alltså) de närmaste dagarna är därför ganska stor. Men det är väl smällen man får ta. Jag har förmodligen inte befogenhet att gnälla redan i förväg när jag ska iväg på en sån här resa.
Känns som att det börjar bli dags att runda av det här lite halvstela inlägget. Förhoppningsvis flyter det på bättre när jag har lite mer att skriva om. Eller inte. Oavsett så blir nästa inlägg i Beijing, så vi hörs då. OMG!