Herregud vilken vecka det har varit. Jag befinner mig inte längre i Beijing utan är sedan i torsdags utplacerad i Shouguang i Shandongprovinsen (se kartan efter bilderna). Det är här jag spendera 4,5 månader med att lära ut engelska till 12åringar! Men jag ska inte gå händelserna i förväg, utan börja med att berätta om de sista dagarna i Beijing.
På söndagen gick ett gäng på initiativ av en kille vars släkt är från Kina till en restaurang där de serverar "Hot Pot". Det fungerar så att man beställer två soppbaser som hälls upp i två kokkärl på borden (lite som fondue) och sen väljer man bland en massa saker att ha i, såsom kött, nudlar och grönsaker. Det var otroligt gott och kul. Lite mer genuin kinesisk mat. Dock fick vi vänta på vårt bord i ca 1 h 45 min, men vi det här laget har man lite kommit över bristen på service och insett att det bara är att gilla läget. Vi hade trevligt medan vi väntade på bordet ändå!
Dagen efter var ganska nervig av två anledningar; dels behövde jag förbereda inför att bli observerad av min lärare på sista dagen av Teacher Practice och dels skulle vi på kvällen få reda på våra placeringar för själva lärarpraktiken. Listorna sattes upp på anslagstavlan kl 18 och då var i stort sett alla där. Det var en ganska emotionell stund. Många var otroligt besvikna över sina placements och en del tårar fälldes. Det var några som hamnade så långt norr ut man kan komma, praktiskt taget i Sibirien. De var inte så glada när de fick veta det. Jag var ganska nöjd med min placering, just i stunden kände jag mig lite tom men nu väl här känns det riktigt bra. Jag tror att de flesta accepterade sina placeringar och blev mer eller mindre nöjda när de väl fått smälta det i några dagar. Min stad är en "liten" stad på ca 1 miljon invånare. Men den ligger riktigt bra till för att åka med snabbtåg till både Beijing (där jag har en del vänner som är placerade) och till Shanghai. Runt om i samma provins är det en hel del andra praktikanter också så vi är inte isolerade. Jag är här med en kille från Danmark som heter Tobias och sen tre andra personer som tillhör programmet men som gjorde en onlinekurs och därför inte var med i Beijing. Det var väldigt många som gjorde det (ca 80 pers), de anlände till beijing några dagar innan vi blev utplacerade så vi lärde aldrig riktigt känna dem. De gick mest under namnet "the new ones".
I vilket fall var den kvällen en ganska känslomässig kväll och jag tror inte folk gjorde så mycket. Däremot dagen efter, tisdagen, var det den sista dagen av Teacher Practice och vi slutade vi elva så vi hade en fri eftermiddag. Vi var ett gäng som gick och åt Kung Pao Chicken för 18 spänn på en riktigt bra kinesisk restaurang. Därefter åkte jag och tre av killarna till en marknad (typ som silk market) för att införskaffa lite sista minuten grejer innan vi lämnade Beijing. För mig blev det en manikyr (högst nödvändigt) och ett linne. Fingrade på massa andra saker men blev inte av att köpa något av det. Till middag blev det en besvikelse på Pizza Hut. Sist jag var här så tyckte vi att det var så himla billigt med 40 spänn för en medium pizza men nu kändes 35 för en liten pizza som ett galet pris då den var minimal och knappt påverkade hungern. Generellt har vi betalat runt 20 spänn för mat ute på restauranger här, med en kola eller Tsingtao (öl) knappt 30. Så man blir bortskämd med priserna. Oavsett, på kvällen gick i stort sett alla från programmet, inklusive de nya, till Helen's, en av barerna i närheten. Det var fullkomligt smockfullt. Kan inte ens tänka mig hur mycket pengar de drog in på oss den kvällen. Och det trots att 600 ml öl endast kostar 10 rmb. Vi hade en otroligt rolig kväll tillsammans, den var värdig den näst sista kvällen i Beijing. Morgonen efter var det desto jobbigare. Sista lektionen var egentligen inte så viktig, mest lite utvärdering och liknande. Men de tvingade dit alla, så det var drop-in under den första timmen. Som tur var höll vi inte på så länge. Efter lunchen var det sen dags för kontraktsignering. Vi trodde naivt nog att det endast skulle ta någon timme och att vi sedan skulle kunna packa, handla inför tågresan dagen efter, köra en sista tvättmaskin och göra oss i ordning inför avslutningsmiddagen men icke sa nicke. Det tog ca 3,5 timme vilket resulterade i att vi fick ruscha en snabbis till 7eleven för att handla resemat och sen snabbt tillbaka till rummen för att duscha och fixa oss. Avslutningsmiddagen hölls på en lite finare restaurang och det hölls tal och fotades. Det var fint, men ganska stillsamt. Efteråt gick vi till Helen's igen och hängde där till tolvslaget och bara njöt av varandras sällskap för sista gången på ett tag. Vid tolvslaget var vi ett gäng som för tredje och sista gången gick och körde KTV (kareokebar). Med oss kom också två fransmän och en spanior som vi träffat kvällen innan och som också pluggar på samma universitet. Kareoke var som vanligt sjukt roligt. Vid femtiden var vi tillbaka vid våra dorms och vid sjutiden var det dags att gå upp igen för att hinna packa ihop innan tåget gick. Då alla åkte vid olika tider var det lite svårt att säga hejdå till alla men de närmaste blev i alla fall av. Det var ganska mycket tårar inblandat i det hela. Sjukt tråkigt att skiljas från alla härliga människor man lärt känna och spenderat varje dag med. Men men, förhoppningsvis kommer vi kunna träffas under terminen och annars blir det under reunionen i Beijing efter programmets slut.
Så till tågresan. Vi har ju blivit varnade för den kinesiska planeringen (som i grund och botten är icke-existerande). Saker dyker upp fem minuter innan de ska ske och det är lite hipp som happ med det mesta vad gäller organisering. Så två timmar in på tågresan kommer det fram en person till oss, presenterar sig på knakig engelska och berättar att han är vår kontaktperson som ska hjälpa oss från tågstationen. Högst oklart men vi har ju inte så mycket annat alternativ än att tro honom. Fem minuter innan vi ska av berättar han för de som ska till en annan skola än oss att deras skola inte är redo att ta emot dem än och att de därför ska bo på hotell i tre dagar. Det hade man tydligen glömt berätta. Väl framme i Weifang (en ganska stor stad som har en ordentlig tågstation) möttes vi upp av två andra personer och fördes till vår skola som låg ca 45 min bort (i Shouguang alltså). De gav oss inte riktigt någon information om något egentligen. De visade oss till våra dorms, tog oss till matsalen för middag och informerade om mötestid dagen efter. Sen fick vi sköta oss själva. På morgonen dagen efter åkte vi först till polisstationen för att bli registrerade (kinesisk lag) och sedan till en enorm supermarket som var mer som en departement store för att köpa alla möjliga nödvändigheter. Vi har alla egna lägenheter med kök och tvättmaskin vilket är riktigt schysst men det betyder också att det behövs en del grejer. Typ tvätt- och diskmedel, handdukar, tvål, soppåsar, frukostmat m.m. Jag fick ett smakprov på eget ansvar också när det gällde vad som skulle fylla kylskåpet. Det blev snabbnudlar, kakor, chips och choklad. Jag tror att jag kommer rulla fram efter den här resan. Det hjälper ju inte att man tar tillflykt till KFC och Donken var och varannan dag heller. Vi försöker äta på så många kinesiska restauranger som möjligt och mycket av maten är sjukt god men ibland vill man inget annat än äta sig ordentligt mätt på en hamburgare eller pizza. Resten av dagen gjorde vi inget särskilt annat än gå runt lite i staden för att se oss om. På kvällen åt vi stekt ris på en restaurang nära supermarketen (det är ett ganska livligt område med mycket shops och restauranger). Morgonen efter njöt jag av en, åtminstone någorlunda, vettig frukost. Kaffe, juice, yoghurt och macka. Himmelskt. Sen var det dags att åka till banken för att öppna ett konto som lönen kan sättas in på. Därefter åkte vi tillbaka till campus. Jag och dansken spelade lite pingis då vi har ett bord i vår hall. Sen fick vi ett sms från SIndy (vår kontaktperson) att mötas vid entrén för att får våra scheman. Så då gick vi ner för att möta henne och så fick vi våra scheman där det stod vilka årskurser och klasser vi har men inga tider. Suck. Efter det hade vi bestämt oss för att åka tillbaka till Supermarketen för att komplettera lite. Det tog sin lilla tid så när vi var klara bestämde vi oss för att äta på en nudelrestaurang. Det var riktigt gott. Vi hade kvällen innan sagt att vi skulle försöka hitta någon bar att hänga på denna kväll så efter middagen åkte jag och killarna tillbaka med de shoppade grejerna medan de andra två tjejerna stannade kvar för att hitta något bra ställe. De blev tipsade om ett ställe från några locals. Men när vi kom dit så försvann ljuset så det var helt becksvart där inne. Det kändes lagom tryggt så vi gick för att hitta något annat ställe men det visade sig helt omöjligt så efter en timmes vandrande återvände vi dit. Då hade stället verkligen vaknat till liv med en helt upplyst fasad. Dock var det inte så livat där inne. Vi satt oss i alla fall ner och tog varsin öl. Ganska snabbt var en kille framme vid vårt bord som visade sig vara managern och ville spela ett kinesiskt drinking game där man använder tärningar. Vi lärde oss det i Beijing av en av våra lärare. Senare under kvällen kom mer och mer människor och ville skåla med oss och satt ner och tog bilder och grejer. Det var en ganska surrealistisk upplevelse. Jag fick bland annat en komplimang för att jag var så vit... Men det var kul. Alla var otroligt vänliga och ville hjälpa oss lära känna staden och liknande. De fick oss att känna oss väldigt intressanta, betydligt mer än vi förtjänade tror jag.
Söndagsmorgonen, alltså imorse, var sagd att den skulle vara ledig. Men tjugo i nio fick vi ett sms från Sindy att komma ner till entrén inom 5 min för att få en rundvandring på campus och se klassrummen. Det var ju i för sig bra men ännu en gång slog den kinesiska planeringen till. I vilket fall fick jag se alla 19 klassrum jag ska undervisa i. Jag har 17 parallellklasser i årskurs 6 och 2 i årskurs 2. Totalt ca 760 elever. Det känns helt galet men det ska nog bli kul. Det kommer ju inte krävas så mycket lektionsplanerande eftersom jag ska använda samma till varje parallellklass. Vi fick träffa lite kollegor också vilket var kul. De var otroligt vänliga och glada att träffa oss. De bad om mejl och telefonnummer och sa åt oss att kontakta dem så fort det var något vi undrade över.
Imorgon är det första dagen av undervisning. Det ska bli sjukt spännande!
På söndagen gick ett gäng på initiativ av en kille vars släkt är från Kina till en restaurang där de serverar "Hot Pot". Det fungerar så att man beställer två soppbaser som hälls upp i två kokkärl på borden (lite som fondue) och sen väljer man bland en massa saker att ha i, såsom kött, nudlar och grönsaker. Det var otroligt gott och kul. Lite mer genuin kinesisk mat. Dock fick vi vänta på vårt bord i ca 1 h 45 min, men vi det här laget har man lite kommit över bristen på service och insett att det bara är att gilla läget. Vi hade trevligt medan vi väntade på bordet ändå!
Dagen efter var ganska nervig av två anledningar; dels behövde jag förbereda inför att bli observerad av min lärare på sista dagen av Teacher Practice och dels skulle vi på kvällen få reda på våra placeringar för själva lärarpraktiken. Listorna sattes upp på anslagstavlan kl 18 och då var i stort sett alla där. Det var en ganska emotionell stund. Många var otroligt besvikna över sina placements och en del tårar fälldes. Det var några som hamnade så långt norr ut man kan komma, praktiskt taget i Sibirien. De var inte så glada när de fick veta det. Jag var ganska nöjd med min placering, just i stunden kände jag mig lite tom men nu väl här känns det riktigt bra. Jag tror att de flesta accepterade sina placeringar och blev mer eller mindre nöjda när de väl fått smälta det i några dagar. Min stad är en "liten" stad på ca 1 miljon invånare. Men den ligger riktigt bra till för att åka med snabbtåg till både Beijing (där jag har en del vänner som är placerade) och till Shanghai. Runt om i samma provins är det en hel del andra praktikanter också så vi är inte isolerade. Jag är här med en kille från Danmark som heter Tobias och sen tre andra personer som tillhör programmet men som gjorde en onlinekurs och därför inte var med i Beijing. Det var väldigt många som gjorde det (ca 80 pers), de anlände till beijing några dagar innan vi blev utplacerade så vi lärde aldrig riktigt känna dem. De gick mest under namnet "the new ones".
I vilket fall var den kvällen en ganska känslomässig kväll och jag tror inte folk gjorde så mycket. Däremot dagen efter, tisdagen, var det den sista dagen av Teacher Practice och vi slutade vi elva så vi hade en fri eftermiddag. Vi var ett gäng som gick och åt Kung Pao Chicken för 18 spänn på en riktigt bra kinesisk restaurang. Därefter åkte jag och tre av killarna till en marknad (typ som silk market) för att införskaffa lite sista minuten grejer innan vi lämnade Beijing. För mig blev det en manikyr (högst nödvändigt) och ett linne. Fingrade på massa andra saker men blev inte av att köpa något av det. Till middag blev det en besvikelse på Pizza Hut. Sist jag var här så tyckte vi att det var så himla billigt med 40 spänn för en medium pizza men nu kändes 35 för en liten pizza som ett galet pris då den var minimal och knappt påverkade hungern. Generellt har vi betalat runt 20 spänn för mat ute på restauranger här, med en kola eller Tsingtao (öl) knappt 30. Så man blir bortskämd med priserna. Oavsett, på kvällen gick i stort sett alla från programmet, inklusive de nya, till Helen's, en av barerna i närheten. Det var fullkomligt smockfullt. Kan inte ens tänka mig hur mycket pengar de drog in på oss den kvällen. Och det trots att 600 ml öl endast kostar 10 rmb. Vi hade en otroligt rolig kväll tillsammans, den var värdig den näst sista kvällen i Beijing. Morgonen efter var det desto jobbigare. Sista lektionen var egentligen inte så viktig, mest lite utvärdering och liknande. Men de tvingade dit alla, så det var drop-in under den första timmen. Som tur var höll vi inte på så länge. Efter lunchen var det sen dags för kontraktsignering. Vi trodde naivt nog att det endast skulle ta någon timme och att vi sedan skulle kunna packa, handla inför tågresan dagen efter, köra en sista tvättmaskin och göra oss i ordning inför avslutningsmiddagen men icke sa nicke. Det tog ca 3,5 timme vilket resulterade i att vi fick ruscha en snabbis till 7eleven för att handla resemat och sen snabbt tillbaka till rummen för att duscha och fixa oss. Avslutningsmiddagen hölls på en lite finare restaurang och det hölls tal och fotades. Det var fint, men ganska stillsamt. Efteråt gick vi till Helen's igen och hängde där till tolvslaget och bara njöt av varandras sällskap för sista gången på ett tag. Vid tolvslaget var vi ett gäng som för tredje och sista gången gick och körde KTV (kareokebar). Med oss kom också två fransmän och en spanior som vi träffat kvällen innan och som också pluggar på samma universitet. Kareoke var som vanligt sjukt roligt. Vid femtiden var vi tillbaka vid våra dorms och vid sjutiden var det dags att gå upp igen för att hinna packa ihop innan tåget gick. Då alla åkte vid olika tider var det lite svårt att säga hejdå till alla men de närmaste blev i alla fall av. Det var ganska mycket tårar inblandat i det hela. Sjukt tråkigt att skiljas från alla härliga människor man lärt känna och spenderat varje dag med. Men men, förhoppningsvis kommer vi kunna träffas under terminen och annars blir det under reunionen i Beijing efter programmets slut.
Så till tågresan. Vi har ju blivit varnade för den kinesiska planeringen (som i grund och botten är icke-existerande). Saker dyker upp fem minuter innan de ska ske och det är lite hipp som happ med det mesta vad gäller organisering. Så två timmar in på tågresan kommer det fram en person till oss, presenterar sig på knakig engelska och berättar att han är vår kontaktperson som ska hjälpa oss från tågstationen. Högst oklart men vi har ju inte så mycket annat alternativ än att tro honom. Fem minuter innan vi ska av berättar han för de som ska till en annan skola än oss att deras skola inte är redo att ta emot dem än och att de därför ska bo på hotell i tre dagar. Det hade man tydligen glömt berätta. Väl framme i Weifang (en ganska stor stad som har en ordentlig tågstation) möttes vi upp av två andra personer och fördes till vår skola som låg ca 45 min bort (i Shouguang alltså). De gav oss inte riktigt någon information om något egentligen. De visade oss till våra dorms, tog oss till matsalen för middag och informerade om mötestid dagen efter. Sen fick vi sköta oss själva. På morgonen dagen efter åkte vi först till polisstationen för att bli registrerade (kinesisk lag) och sedan till en enorm supermarket som var mer som en departement store för att köpa alla möjliga nödvändigheter. Vi har alla egna lägenheter med kök och tvättmaskin vilket är riktigt schysst men det betyder också att det behövs en del grejer. Typ tvätt- och diskmedel, handdukar, tvål, soppåsar, frukostmat m.m. Jag fick ett smakprov på eget ansvar också när det gällde vad som skulle fylla kylskåpet. Det blev snabbnudlar, kakor, chips och choklad. Jag tror att jag kommer rulla fram efter den här resan. Det hjälper ju inte att man tar tillflykt till KFC och Donken var och varannan dag heller. Vi försöker äta på så många kinesiska restauranger som möjligt och mycket av maten är sjukt god men ibland vill man inget annat än äta sig ordentligt mätt på en hamburgare eller pizza. Resten av dagen gjorde vi inget särskilt annat än gå runt lite i staden för att se oss om. På kvällen åt vi stekt ris på en restaurang nära supermarketen (det är ett ganska livligt område med mycket shops och restauranger). Morgonen efter njöt jag av en, åtminstone någorlunda, vettig frukost. Kaffe, juice, yoghurt och macka. Himmelskt. Sen var det dags att åka till banken för att öppna ett konto som lönen kan sättas in på. Därefter åkte vi tillbaka till campus. Jag och dansken spelade lite pingis då vi har ett bord i vår hall. Sen fick vi ett sms från SIndy (vår kontaktperson) att mötas vid entrén för att får våra scheman. Så då gick vi ner för att möta henne och så fick vi våra scheman där det stod vilka årskurser och klasser vi har men inga tider. Suck. Efter det hade vi bestämt oss för att åka tillbaka till Supermarketen för att komplettera lite. Det tog sin lilla tid så när vi var klara bestämde vi oss för att äta på en nudelrestaurang. Det var riktigt gott. Vi hade kvällen innan sagt att vi skulle försöka hitta någon bar att hänga på denna kväll så efter middagen åkte jag och killarna tillbaka med de shoppade grejerna medan de andra två tjejerna stannade kvar för att hitta något bra ställe. De blev tipsade om ett ställe från några locals. Men när vi kom dit så försvann ljuset så det var helt becksvart där inne. Det kändes lagom tryggt så vi gick för att hitta något annat ställe men det visade sig helt omöjligt så efter en timmes vandrande återvände vi dit. Då hade stället verkligen vaknat till liv med en helt upplyst fasad. Dock var det inte så livat där inne. Vi satt oss i alla fall ner och tog varsin öl. Ganska snabbt var en kille framme vid vårt bord som visade sig vara managern och ville spela ett kinesiskt drinking game där man använder tärningar. Vi lärde oss det i Beijing av en av våra lärare. Senare under kvällen kom mer och mer människor och ville skåla med oss och satt ner och tog bilder och grejer. Det var en ganska surrealistisk upplevelse. Jag fick bland annat en komplimang för att jag var så vit... Men det var kul. Alla var otroligt vänliga och ville hjälpa oss lära känna staden och liknande. De fick oss att känna oss väldigt intressanta, betydligt mer än vi förtjänade tror jag.
Söndagsmorgonen, alltså imorse, var sagd att den skulle vara ledig. Men tjugo i nio fick vi ett sms från Sindy att komma ner till entrén inom 5 min för att få en rundvandring på campus och se klassrummen. Det var ju i för sig bra men ännu en gång slog den kinesiska planeringen till. I vilket fall fick jag se alla 19 klassrum jag ska undervisa i. Jag har 17 parallellklasser i årskurs 6 och 2 i årskurs 2. Totalt ca 760 elever. Det känns helt galet men det ska nog bli kul. Det kommer ju inte krävas så mycket lektionsplanerande eftersom jag ska använda samma till varje parallellklass. Vi fick träffa lite kollegor också vilket var kul. De var otroligt vänliga och glada att träffa oss. De bad om mejl och telefonnummer och sa åt oss att kontakta dem så fort det var något vi undrade över.
Imorgon är det första dagen av undervisning. Det ska bli sjukt spännande!